Fakta om Pygméprojektet i Kiremba, Burundi.

Bakgrund:

Pygméerna i Burundi tillhör folkstammen twa, eller batwa som man säger i Burundi. De är ett nomadfolk, ungefär 60 000 till antalet i Burundis drygt 7 miljoner invånare. Ursprungligen var de ett samlar- och jägarfolk, som höll till i skogarna, som det nu inte finns så mycket kvar av. Deras bostäder består av bara gräs, som bärs upp av böjda trädgrenar, sammanbundna i toppen. Kvinnorna är duktiga krukmakare, och männen är vanligtvis smeder. Detta ger dem en mycket mager inkomst, som de vanligtvis försöker dryga ut genom att arbeta som daglönare. Pygméerna är extremt fattiga. De lever sitt liv utanför samhällsgemenskapen i djup misär och mestadels med drogmissbruk. På grund av deras kringflyttande liv kan barnen inte gå i skolan.

-    Jag såg deras hopplösa situation under mina många resor för alfabetiseringsprojektet i Burundi. Dessutom hade jag lärt känna ett antal pygméfamiljer personligen i Kiremba, där jag bodde och fortfarande bor. Till min glädje fick jag möjlighet att göra något för att förändra deras situation och på så sätt synliggöra twa-folkets problem. Detta arbete fick långt större omfattning är jag någonsin hade kunnat tänka mig, säger Marion Petersson.

Pygméprojektet i Kiremba växer fram

Projektet startade den 15 november 1993 med byggnation av 14 bostäder för pygméer på en kulle, som heter Mibira, och som ligger 15 km från Kiremba. Pingstförsamlingen i Kiremba är huvudman för Pygméprojektet. Byggnationen startade ca tre veckor efter krigsutbrottet i Burundi i oktober, ett krig med oroligheter som höll på långt in på 2000-talet.

Det som gjorde det möjligt att starta projektet vid den tidpunkten var att allt nödvändigt material redan var upptransporterat till Kiremba från huvudstaden Bujumbura före krigsutbrottet. Striderna och förödelserna ägde i början av kriget rum mest nere på slätten och i norra Burundi. Kiremba ligger i södra Burundi.

Precis i slutet av januari 1994 flyttade 14 familjer in i husen, och var och en fick sig tilldelad en jordlott på 50x100 m. Det 15 hektar stora området, som vi fått av kommunen, hade varit skogbevuxet av planterad eucalyptus. Träden var nu nedhuggna för att ge odlingsbar mark åt familjerna, så efterhand fick nu var och en ta bort stubbarna från sitt område för att kunna bearbeta jorden. De fick hjälp med redskap, gödsel och utsäde, och vi gav dem också viss försörjningshjälp, så att de kunde stanna hemma och arbeta på sina åkrar.

Redan efter några månader kom ytterligare 6 familjer som flyktingar, och de fick bosätta sig på området Nema, som vi också fått från kommunen. Under årens lopp har kommunen gett oss ytterligare nya områden, och vi har dessutom köpt ett antal tomter av privatpersoner på olika kullar i det kuperade landskapet, som ligger runt 2 000 meter över havet. På grund av höjden är klimatet kyligt. Jorden är särskilt bördig, men det är vanligtvis inte brist på regn.

Pygméprojektets aktuella situation september 2010-10-11

Nu finns bosättningar på 7 olika kullar. Förutom Mibira och Nema heter kullarna Raro, Rubanga, Mututu, Ngendo och Muyange.  Förutom att de som var barn 1994 har vuxit upp och måna av dem har bildat familj, har folk kommit från andra delar av Burundi för att komma in i projektet. Nu är familjernas antal nästan 200, och projektet omfattar nu drygt 1000 personer. Av dem utgör barn och ungdomar över 700. Det är väldigt angeläget att barnen får skolutbildning och kan skaffa sig ett yrke, som ger inkomster.

Pygméprojektets målsättning:

1.    Pygméerna ska bli bofasta
2.    De ska integreras i samhället
3.    De ska odla sin mat och bli självförsörjande
4.    Barnen ska få möjlighet att gå i skola och få utbildning
5.    Alla ska beredas möjlighet att få del av det kristna budskapet

Vatten

Där skolor finns, måste det finnas tillgång till rent vatten. Till två av de bosättningar där det nu finns skola har vatten dragits med ledningar från källor. Vi håller på att undersöka möjligheterna att dra vatten till den tredje skolan eller att på annat sätt ordna vattenförsörjningen där. Där inte tappställen med kranvatten finns att tillgå, finns floder eller andra möjligheter inom rimligt avstånd från bosättningarna, dock inte med så rent vatten. Genom att det finns plåttak på husen kan ju alla ta vara på regnvattnet under regntiden med ganska enkla medel.

Sjukvård

Undernäring och ett hårt liv går ofta hand i hand med sjukdomar. Aids är också förekommande. I projektet ingår att arbeta med hälsocenter i närheten av bosättningarna, och att ge råd och arbeta förebyggande för att slippa många vanliga sjukdomar såsom mask eller malaria. En del är också att informera om näringsrik odling som förebygger en bättre hälsa.

Transporter

En önskedröm i projektet är en ny bil. De senaste fyra åren har en begagnad Toyota Hilux varit en riktig trotjänare och transporterat allt tänkbart. Vägarna är dåliga och nu börjar den bli så sliten att reparationerna blir för dyra för att det ska vara lönsamt att använda den längre.

Skogsplantering

Sedan år 2000 har över 50 000 eucalyptusträd planterats på områden där det är svårt att odla annat. Förhoppningen är att träden ska användas till virke vid snickeriutbildningar för de unga pojkarna när de blir lite äldre. Träden behöver växa i minst 20 år innan de är kraftiga nog för att avverkas.